Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Vid Sveriges norra gräns. Av Ernst Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här uppträda de vackra norrsken, om vilka man
söderut ej kan göra sig en föreställning. Ett
astronomiskt panorama av mer överväldigande effekt
finnes väl icke. Än flammar det, än glimmar det,
än sprutar det sin tysta eld i omätliga kaskader, än
står det stilla liksom förtrollat av sitt eget sken.
Mellan ljuslågorna löpa skuggor upp och ned, fram
och tillbaka. Det är ett dramatiskt skuggspel med
underliga gestalter, som skifta ställningar i
oändlighet, den ena aldrig lik den andra. Rymden är
oändlig även i sin poetiska inbillningskraft, som
alstrar dessa himmelska fenomen. De kunna
upprepas, men alltid finns det något i dem, som skapar
nya ljus- och skuggformer. Vitt-, skärt, rödt och
grönt äro huvudfärgerna, och i dem springa
skuggfigurerna in som brandsoldater i ett eldhav. En
ljudlös, helig tystnad kröner det hela. Och allt
detta får man gratis utan att behöva röra ett finger!
Man ligger på rygg i risslans mjuka bädd med
stjärnkupan välvd över drömmar utan namn och
aningar utan form. Först uppträder en ljusbåge nära
horisonten på 8—10 graders höjd, böjd över ett
mörkt segment. Det är norrskenets strålbas, som
kan bibehålla sig orörlig flera timmar. Den lyser
med ett svagt, fosforliknande sken, som snart
laddar ur sig en mängd snabbt uppskjutande strålar,
vilka tändas och släckas, tändas på nytt, formas till
knippen och lösas igen, ila som pilar,
genomborrande stjärnorna, mot "en rymd bortom all rymd" och
falla ned i vanmakt igen på strålbasen, som sköt
dem ur sitt hemlighetsfulla sköte. Ibland forma sig
strålarna till veckade kroklinjer, som hopa sig än
till fladdrande fanor, än till hängande draperier, och
än bygga de upp ett orgelverk med glänsande pipor,
där sfärernas musik kan anas. När strålningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
