Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Vid Sveriges norra gräns. Av Ernst Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medeltemperatur i januari av — 13 gr. C, stundom
under stränga vintrar ända till — 20 gr., samt ett
större område med strängare köld, förlagt till norra
Lappland. Där är motsvarande temperatur — 16 gr.
C och under stränga vintrar ibland ända till — 25
gr. Detta är ju endast medeltemperaturen nämnda
månad. Den stränga kölden kommer rätt tidigt.
Under min november-resa 1917 var det — 29 gr.
C den 26 nov. i Pello och — 35 gr. den 29 nov. i
Muonionalusta. Maximum springer upp i 40 à 50
gr., ja ännu högre. Med denna bitande köld följer
lyckligtvis ingen bitande vind utan vanligen
vindstilla. Infaller ett mildare snödygn mellan de
stränga kölddygnen, så bädda flingorna sitt läger även
på de smalaste kvistar, och Bore skulpterar då fram
alla möjliga statyer i sitt vita sagoslott.
Skogssträckan från Muonionalusta till Nalisvaara
bjöd på många vackra snöformationer, och stundtals
dalade flingorna kring vår färd, men i regeln var
rymden utan moln. Efter ombyte av skjuts bar det
i väg 8 km. över vida, ändlösa myrar till
Saivomuotka by, som räknade åtta gårdar, av
vilka sex drevo jordbruk. Här uppe 23 mil norr om
Haparanda breddgrad — med 35 mils färd därifrån
— och 16 mil ovan polcirkeln kunde man alltså
odla! Det var mer än jag visste före ankomsten dit.
Byns gästgivare, hos vilken vi intogo vår
aftonvard, frågade, om jag ville se hans ladugård med
20 kor. Undrande om han skämtade, lät jag ej
invitera mig två gånger. En lykta tändes, och vi
trädde in i den låga, varma ladugården, och jag
räknade verkligen de 20 korna. De voro små, men
sågo välmående ut, där de slickade i sig det mjuka
ängshöet. Någon säd gav ej jorden där uppe. Förr
hade man sökt draga upp korn, vilket dock gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
