Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Gunnar och Svanheid. Av Aivva Uppström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar och Svanheid.
Av
Aiwa Uppström.
Ännu sken solfallets himmel gulhvit genom
ljusgröna bjorkkronor på löten, medan i öster
fullmanen stod gyllenblek och blank på kvällskumt fäste.
Ur skogsbrynet lutade sig fram häggar, översållade
av glimtande snöklasar. Förbi dem drogo tigande
folkhopair in i skogens tätnande skymning.
Vandrande över det vårgröna blåbäsriset, skymtade i
skumrasket stora karlar med kappia hängande över
ryggen iocn yxa { handen, kvinnor i långa
klädningar med blänk av smycken, ljushåriga barn,
ivriga och saktade sorlande.
En stig ledde invid en bäck, utmed vilken blelka
sälgar skymtade nedom mörka granar, som sträckte
sina spiror upp framför den gulvita himlen, randad
av gråa skyars strimmor. På stigen gick en
högväxt, smärt yngling i blå mantel och hjälm med
silverkam. Han omgavs snart av trängande skainor,
men ingen talade till honoim. Själv skådade han
undrande oimkring och sporde slutligen en storväxt,
ansenlig man, varför så mycket folk vair i skogen.
Karlen svarade viskande: ’’Hela häradets (allmoge
går att blota i natt. Men vadan är du?"
Främlingen genmälte sakta: "Från köpstaden Birka,
I kväll (kom jag iatt söka en vän, men fann gården
öde. När jag då gick att leta husets folk, såg jag
bönder gå till skogs och följde med. Vi blota de så
länge före ’midsommar?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
