Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Hågkomster från Paraguay. Av C. A. M. Lindman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅGKOMSTER FRÅN PARAGUAY. 169
gång möttes vi av det oväntade hindret, att ån var
igenstoppad av stora, simmande gräsmassor,
bildande en väldig flottholme, sioim kilat fast sig själv
imellan stränderna. Alla våra försök att med full
maskin driva "Sigrid" igenom voro fåfänga, gräset
blev ännu hårdare packat, ja vi kunde stiga ur vår
ångslup och stå på det som på en verklig holme.
End’a medlet att komma fram var att bit för bit
plocka söndier hindret; detta tillgick så, att ankaret
kastades in i gräsmasisan som en dragg, och
ångslupen fick \gå back en stund. Men hela detta arbete
toig två timmar.
Inne i1 dessa djupt fredliga ismlå åar sågo vi ofta
"vita hägern’’, eller "garca blanca", den så ofta
omtalade fågeln, så olycklig för \sin skönihet och
förföljd ända till utrotning för de små gleisstråliga
plyirner, som den måste leverera till d!am(hattar,
äg-retter odh dylikt. I desisa ödsliga trakter sågs
den islom en orörlig marmorbild bland strandens
mörka ’grönlska, medan den viar mycket skyg-g vid
floder med livligare skeppsfart.
Då vi drogo omkring ute på den breda Rio
Paraguay, så/gio vi även där en figur stå stilla och
högtidlig på strandlen. Det var en "quartelero", d. v.
isen soldat, sade folket, ty han hade \svart rock, vitt
bröst och röd krage. I isjälva verket var det en
nästan manshög marabu-stoirk, som fiskade och
dessemellan, mänskligt att döma, filosoferade på
flodstranden, mycket pittoresk i sin granna uniform
emot den gröna bakgrunden.
En skön, varm eftermiddag drog en stor
gräs-hoppssvärm fram över stranden, fyllande rymden
över osis; den var visserligen ej iså tät, att den
förmörkade himlen, men ännu effter två timmar
fortgick tågtet oförminskat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
