- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1921 /
189

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Gunnar och Svanheid. Av Aivva Uppström (Forts. från 2:a häftet)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUNNAR OCH SVANHEID.

189

gnistrande ögonkast efter honom och knöt handen
kring svärdsfästet, men vågade ej bryta tingsfriden.

*



Då Gunnar kom åter till sitt skepp, gick han mpp
på lyftingen, där hans tält stod. Ham satte sig
inne i detta på mm kista och lutade huvudet i
hän-dernia. Förlamad av blytungt sftfåxnUoid Isatt han
hela daJgen utan att röra sig.

Mot kvällen förde hans onägi! till honom ett bud
från Rörek, en yxbäramde sveakämjpe, som sade:
"Konungen hälsiair dig, Gunnar Hergeirssbn, att du
senast i morgon må lämna Holmgåhrd, om ditt liv
är dig kärt."-—"Mitt liv är mig okäfrt", sade Gunnar
koirt, ’’jag far, när mig lyster."—"Skall jag isiäga
detta till konungen?" sporde mainnen.—"Säg viad
du vill, men lajga dig hädan", blev det barska svaret.

Emellertid lät Gunnar sätta lit vakter och sände
bud uppåt staden efter dem av hans män, som gått
dit att dricka och handla. Själv gick han, alltjemt
sluten och mörk, firtam och åter> spejande mot
stranden. Denna låg i Ijutefattig skymning, som ej
hunnit tätna till mörker, men tycktes honom mycket
dunkel, när hams öga mötte det (skarpa skenet från
västerhim^ein, vilken nodlnade till glöd.

Gunnar varsnade en i mörk kappa höljd kvinna,
som smög i skuggan av strandens alair. Hon ropade
hans .namn med ’’(ag röst, sjom liknade Svanheids.
Han blev stående onrörlig. "Kom ned", bad hon
sakta, "jag bär bud till dig."

GunmaT tände ett bloss och hoppade i land. Han
lyste på kv.iinnc.in, som dralgit sig inmndeir en lutandte
al. Men han lät besviken armen sjunka. Vislat vafr
hon ung och vän, men hon var icke Svanheid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:58:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1921/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free