Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Gunnar och Svanheid. Av Aivva Uppström (Forts. från 2:a häftet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
någonsin minska eller öka avståndet. Bud kom, att
han skulle ro ur vägen, ty konungen hade brådt.
Han lät svara, att han hade lika bråldt. Röirek
hissade segel, men vinden var motig, och hans män
rodde icke så väl som Gunnars.
Dennes skepp vair alltid före. Rörek låtsades ej
mer bry sig om utmaningen, men hans svåger sade,
att han !gärna ville råka den oförvägne och
istor-rådiige mannen.
Den sista dagsleden nådde de en fors. Gunnars
skepp skakades genotm de skummiga virvlarna och
la)de sig sedan stilla i ’lugnvattnet. Då Röreks
fartyg sköt ned i forsen, stod i stäven Svanheids ston,
en vacker, ljuslockig pilt ’om sex vintrar. Han
klättrade upp på drakhuvudet ioch red skrattande på
det utan att bry sig om moderors varningsrop.
Men han blev yr av forsens sjudande virvlar och föll
huvudstupa i vattnet.
Gunnar såg honom falla, hörde Svanheids gälla
skrik och hoppade i. Han arbetade sig fram mot
strömmen, såg gossen flyta upp och (grep tag i
»honom. Själv måste (han kämpa hårdt iatt hålla sig
uppe, men lyckades nå en skumstänkt sten, på
vilken han kröp upp med barnet. Straxt därefter kom
fadein ditsimmande. Gunnar hjälpte honom upp
och lämnade honom gossen, varpå han utan att höra
på mannens tack åter steg ned i vattnet och sam till
sitt fartyg. Uppköm!m!en [lät han sätta ut årorna
och ro undan i ilande fant.
Då Gunnar lände till Aldegjoborg, skulle han
velat fortsätta, igenast, men måste dröja några da’gar
att skaffa nmt och låta männen vila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
