Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - En gammal mellansvensk kulturbygd. Av Vilhelmina Samuelson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En gammal mellansvensk kulturplats.
Av
Vilhelmina Samuelsson.
Omkring år 1080 e. Kr. red en dag ett präktigt
följe över de ansenliga Mälaröarna Aspö loeih
Tosterön På breda, flatbottnade båtar både människor
ocOi hästar kommit över från Uppland och ämnade
sig till Mälarens södra strand. Den förnämste av
ryttarne, en man med mörk ocih tètriäng uppsiyn,
hette Sven. Han var ute på sin Eriksgata (all rikesN
väg), d. v. s. den väg en nyvald Sveriges konung
hade att färdas för (att i alla de forna smårikena
erkännas och (hyllas.
Företrädaren på tronen, Inge — i/ historien
kallad Inge den äldre — , som var bördig från
Västergötland, där kristendomen redan hunnit bliva vidt
utbredd, (hade uppfostrats i denna lära och var en
ivrig och nitisk främjare av kristen tro och sed.
Men i Svealand hade hedendomen ännu djupa rötter.
Därför, när Inge en gång på det stora tinget vid
Mora sitenar i Uppland ville förbjuda alla offer till
hednagu därna oeh t. o. m. förstöra det praktfulla
templet i Upplsala, f örtörn<ades de myndiga
Uppmän-nen och drevo honom med stenkastning från tinget,
varefter de till konunfg antogo Inges svåger, Sven,
som lovat att både vid detta tillfälle "blota", d. v. b.
göra det blodiga offret till Aisagudarnas ära, och
att därefter vidmakthålla deras dyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
