Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - En gammal mellansvensk kulturbygd. Av Vilhelmina Samuelson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN GAMMAL MELLANSVENSK KULTURPLATS. 225
nas [härjningar kring Mälarstränderna på 1100-talet.
Möjligen är den ännu äldre. Den hade förr också
en skanlsi midt emot sig på en av holmiairna och kiunde
nog bereda fienden tämligen obehagliga
överraskningar.
Genom kristendomens införande mildrades väl
sederna i någon mån, men långsamt gick det.
Ofta ändrade striderna endlast karaktär; j^, det
kunde hända t. o. m., att >man menade sig göra Gudi en
tjänst med att söm konung Inge anlägga
mordbrand eller på annat sätt döda de hedningar, (som ej
ville låta döpa sig, eller andra personer, so>m satte
sig emot "Guds is)ak", den där ofta förblandades
med det egna intresset. Givet är, att det betalades
igen med isamlma mynt. Genom hela medeltiden
pågingo striderna under en eller annan form. Under
sådana för hållanden bilda kyrkorna odh de snart
även i Sverige inrättade klostren ljuspunkter på
den mörka tavlan. De voro fridlysta orter, dit
förföljda kunde taga sin tillflykt. Ut»anför deras1
murar [brukade världsligai striders vågor lägga sig
eller draga förbi.
’’En Noaks >ajrk Jmidt i världens syndaflod" blev
klostret kallat. Därinom skulle blott med ’andliga
vapen kämpiais mot de mångahanda själafiendèrna,
ej minst miot lättjan och håglösheten för nyttigt
arbete. Med fastor och’ böner, med studier och goda
verk skulle dagens och ofta även nattens timmar
tillbringlas. Där avskrevos med prydlig
"munkskrift" — ofta med begynnelsebokstäver och
rand-tecknirigar i guld och’ färger—"bibelns böcker,
helgbnens levernesbeskrivningar, böner och heliga
sånger. Boktryckerikönsten vair änruu ej
uppfunnen, och de flesta kände ej heller skrivkonsten.
T. o. m. konungar odh furstar kunde ofta knappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
