Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Några drag ur postväsendets historia. Av Teodor Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
det då för tiden var möjligt, få de viktiga
stots-breven med "nyheterna" från utlandet upp till
Stockholm. I en den 20 februari 1636 utgiven
"Förordning om postbåden" (stadgades emellieTtid,
att posten skulle framföras av "löpande
postdrängar’’, som fingo "två timmar/uppå varje mil att löpia".
Snart måtte man ’dock kommit underfund med, att
denna fart var olämplig, ty i en ny postordning av
1646 stadgas, "iatt härefter ingen posthonde på
någon ort, i (synnerhet de, söan vid store land str åken
emellan Stockholm och Halmstad (vilken väg de
utrikes breven komma och avgå), äro tillsatta och
boendes, skall understa sig lätt fortskaffa
brevsäcken med någon till fot löpande utan alltid hava
en god häst vid handen, som därtill brukas".
"Postbonde". Ja, redan från år 1620 fördes
posten ej på grund av frivilligt åtagande och mot
viss bealning utan av innehavare av särskilda till
ändamålet indelta postheinman, urspiltangligen på
var tredje mil, siedermera "på varje två eller bö’gst
tre mil" odh slutligen sannolikt på omkring en och
en halv mil från varannan beläigna. Det var
meningen, att erfsättning för postföringen skulle utgöras
av frihet från de ’mångahanda ’slagen av skatter,
men tillämpningen av föreskrifterna lända
långtifrån alltid postbönderna till fördel. Redan under
1600-talet tilldelades dem också en ytterst ringa
särskild ersättning, men tsummlan av alltsammans
var så knappt tillmätt, att postbönderna då och
under åtminstone en stor del av 1700-talet
berälk-nade sin inkomst för varje mil >av postföring till
1 eller l1/2 öre silvermynt, under det att taxan för
gäst giv areskjuts på landet utgjorde 8 öre samma
mynt. Därtill kom, att lönerna ej alltid utföllo så
synnerligen Tegelbiundet: år 1751 framför pöst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
