Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Några drag ur postväsendets historia. Av Teodor Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA DRAG UR POSTVÄSENDETS HISTORIA. 251
Men denne korrespondent var för visslo ej den
ende, som lade det grundligt obekvämt, iså länge
postanstaltelr funnos! endajst i rikets städer — Tierp,
Älvkarleby och Frösön äro nästan de enda
undantagen — och utgjordes endaist av postkontor. Först
1830 började man att i några avlägsna bygder i
Norland anställa s. k. postuppsyningsmän, som
dock endast haide )att tillhandagå allmänheten med
utlämnande av vanliga brev. Detta olags surrogat
för postanstalter kom dock ej uipp till något större
för poistanstalter kom dock ej upp till något istörne
började man försöka ännu ett nytt slags
postanstalter, postexpeditioner, inrättade å orter, där
poströrelsen ej var tillräckligt stark för att kunna
ekonomiskt bana ett postkontor, men dock så stor,
att allmänhetens krav ej kunde tillgodosefs av en
postuppsyningismansplats. Det nya slaget av
post-anstalter skilde sig i fråga om befogenheten på intet
sätt från poistkontorem1: de hade eridaist
statsekbno-miskla skäl att tacka för sin tillkomst, och desisa
hänsyn ansåg man isliig hava tillgodosett genom att
bestämma förest andarnes! lölner till blott olmkring
två tredjedelar av postmäs taxelönernas i medeltal
storlek.*) Från och med air 1882 hava de förra
postexpeditionerna övergått till postkontor,
numera namnet på varje självständig fast postamstalt.
I och med det att järnvägtarna började byggas
även i vårt land, (gjorde sig behovet gällande av
verdsliga pojstanstalter —
postuppsyningsmansplat-serna kunna knappast räknas dit — även å de
nyanlagda järnvägsstationerna, därvid det föll sig
*År 1864 uppgick arvodet för en
postexpeditionsföreståndare till 600 kronor för år samt postmästarnes årslön till 800
vid tredje, 1000 vid andra och 1200 vid första klassens
postkontor. Därtill kommo dock i varje fall en hel del sportler,
som korespondenterna hade att betala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
