Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Hedersgästen. Av Cecilia Milow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Hedersgästen".
Av
Cecilia Milow.
Så kallade greve Sousa kärleken, då han någon
gång i en trängre krets av själsfränder tillät sig
tala onn. den. Av naturen var han finkänslig och
reserverad, och det, som Ikg djupast av tankeliv hos
honom, klädde han ej gärna i ord. Det bästa, det
hötgfsta, var ej godt nog* åt kärleken, och när den
en d&ig nalkades honom, skulle han festklädd gå
till dess möte, och allt det han samlat av djupa
tankar, av fina drömmar, av rena känslor, det
skulle som guld, rökelse och nryrrha läggas för dess fot.
Emellertid lät "hedersgästen" vänta på sig, och
han var ett godt stycke övetr de trettio, då hon
änteligen knackade på hans hjärtas dorr. I istället för
att jublande d!raig<a henne in i sin famn, stängde han
dörren för henne. Svår var striden, vacker segern.
"Idealisten" kallades han av sina vänner, emedan
hans idealitet hindrade honom att leva livet på
samma sätt >som de flesta män i hans ställning. Hans
fina uppfattning av kvinnan präglades även av
denna idealitet, och den sinittiade så till vida, att man
i hans sällskap och på tal om ’kvinnor avhöll sig
från den cynism, som annars är vanlig bland män.
Greve Sousa ansågs högmodig. Utan att vara
det lade han i dagen en reserverad smak vis å vis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
