Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Hedersgästen. Av Cecilia Milow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET.
Hur mindes han ej i bävande lycka varje stund
de tillbringat i varandras sällskap, varje väig de
tillsammans trampat, varje ord1 de utbytt. Vid
varje röstens skiftning hos honom hade hon
växlat fär)g. Han hade läst i hennen själ som i en
oppman bok. Hon älskade honom, som han henne, men
bådo voro betagna av samana sällsamma ångest.
Vilken vila hade hon ej varit för hans hjärta och
sinne. Hennes kvinnliga intuition korresponderade
m)ed hans manliga instinkt. Hon kände de sanningar
han såg, och hans fina erkännande av denna ’gåva,
hans ridderliga beundran och vördnad för hennes
pertsonlighet skänkte deras vänskap en fullo dig he t,
söan i och för sig var lycka. Denna varma, ljusia
samhörighet räddade honom från ett själviskt
intellektuellt livs kyliga, grå halvdager. Hon ingöt
i hans stolta, blyga natur mod och självförtriöstan
genoim sin saftiga, humor och sin starka tro på livet.
Hon ägde en för kvinnor ej vanlig bildning och en
förfinad smak. Hon älskade honom, det visste han,
älskade honom med hela (sin själs intensitet. Hans
själ mötte hennes, upptog den, omslöt den i en allt
beskyddande och stor ömhet. Nog skulle han veta
att slå sin matntel så tät om henne, att förtalets
hårfda, bitande vindar ej skulle kunna
genomträngande nå henne. Ägde de ej varandra? Älskade
de ej varandra? Voro de ej två? Vad bekymrade
dem då människors dom?
Guldröda moln lågo som strimmor vid
horisonten, och mjukt lade sig skuggorna över holmarna
och bergen. Allt dystrare och hårdare blev
uttrycket i grieve Sousas ansikte.
-— Hennes man?––-— arm mn ski ein a styvnade.
då han med händerna hå;rdt grep om armstöden.
— Hennes man? Än s)en. Behövde de väl taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
