Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Hedersgästen. Av Cecilia Milow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEDERSGÄSTEN, 273
spimng upp och strök till hälvten generad
håret air pannan.
— Jag — jag har visist sovit. Så dkrmt.
Greve Sousa böjde sig ned och såg leende in i de
grå ögonen.
— Min käre gosse, det glädler mig att se dig
hemmastadd. Kom ihåg, att här är du alltid hos
din hälste vän. Säg din ’mor det — ’och Sten — säg
henne från mig, att jaig iskall väl vårda mig om dig,
meidian hon är borta i sommar — säg henne, att du
varit och är min hedersigäst!
Hur ofta hade han ej talat med henne om
"hedersgäst en" kärleken, som skulle göra livet- till en
hänryckt sång.
Nu stod {han där och såg efter hennes son —
"hedersgästen", som. han firat, såsom det anstår en man
o öh en ädling.
Med långsamma steg återvände Inan till matsalen.
Ban ställde sig framför sin mors porträtt. Han
överfölls av en fruktansvärd ensamhetskänsla. Han
hade ju alltid varit ensam, ensam ’alltsedan hennes
död, och framför honoan låg en oändlig väg, ensam,
grå och torr även den. Allt som varit honom kärt
hade glidit honom ur händerna. En röst inom
honom, som han aldrig förr hört, sökte nedtysta allt
annat i hans själ, försökte i vild’a ord bryta fram
över hans läppar. Han ville säga något, men det
blev ett kvidande.
Länge, stod han så. Tystnaden och skymningen
slöt sig allt tätare om honom.
— Jag har ju mitt arbete, tänkte han, arbetet
att hjälpa fram de unga. Arbetet är kärlekens
starkaste barn.
Han såg upp mot porträttet.
— Tack, mor! viskade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
