Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Magnus Huss, läkaren och människovännen. Av C. G. Santesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
22 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET
dersledamot i talrika in- och utländska lärda
samfund. Själv tillräknade han sig ringa eller ingen
ära av sina verk. Sina bästa minnesmärken har han
i de anstalter för sjukvård och barnavård m. m.,
som tillkommit på hans initiativ eller under hans
kraftiga medverkan. Dessa ävensom hans insats
i nykterhetsarbetet skola hugfästa hans minne, så
länge svensk odling består.
En av Huss’ minnestecknare, generaldirektör
Almen, framhåller, att Huss ej var en glänsande
begåvning, ett snille, men en ovanligt flitig,
initiativrik, grundlig, ansvarsmedveten arbetare. Hans
förnämsta storhet låg på karaktärens och hjärtats
område, och det är dock det största.
Svenska vetenskapsakademien, vars medlem Huss
var sedan 1844, har efter hans död över honom låtit
prägla en medalj, på vars ena sida ses fågel Fenix,
som med utbredda vingar lyfter sig ur ett flammande
bål och blickar upp mot solen, medan
Eskulapiistaven, den döde läkarens vandringsstav, ligger fälld
vid sidan. Såsom omskrift läses: »Immortalitatis non
fallit spes» — odödlighetshoppet sviker ej. Detta
hänsyftar på Huss’ fromma religiositet, på hans
orubbliga hopp om ett bättre liv efter döden.
»Vackrast översättes omskriften», säger en annan
av Huss’ minnestecknare, professor P. J. Wising,
»med Viktor Rydbergs ord i jubelkantaten:
Varje själ, som längtan bränner
till vad ädelt är och sant,
bär inom sig själv och känner
evighetens underpant.» *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
