Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Genom svenska och norska bygder. Av Otto Vesterlund (Forts. fr. 4:de häftet 1921)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENOM SVENSKA OCH NORSKA BYGDER 37
När molnslöjan, som dolde de tre från hyddan
synliga fjälltopparna, började skingra sig, bröt
sällskapet — till vilket även vi sällade oss — upp under
ledning av gamle Vole med ränsel på ryggen, stav i
handen och ett rödt flor på hatten att vid behov
dragas ned till skydd för ögonen, om solljuset skulle
bli för skarpt mot de vita snöfälten. Det var en
kraftigt byggd, lugn och säker gammal man, som i mitt
t}^cke talade mer svenska än norska. Då en av
damerna frågade honom, om kungen någon gång varit
hit, svarade han, att så icke var fallet, men att han
själv två gånger besökt kungen.
Med sin mångåriga vana att bedöma turistande
damers uthållighet gick han inte så långa sträckor i
taget, förrän han kommenderade rast. Så reste han
sig efter ett par minuter, citerande den bekanta
refrängen: »Så lunkom vi så småningom».
Så småningom stodo vi också vid nedersta randen
av den s. k. »Styggebræen», en snötäckt glacier av ett
par kilometers utsträckning, vilken vi hade att
passera för att nå toppen. Här bands sällskapet
tillsamman medelst ett grovt rep med föraren i spetsen.
Detta försiktighetsmått är nödvändigt, ifall
någon skulle råka falla ned i en under snön dold
jökelspricka. Så vida man inte använder skidor.
Ett stort förråd korta och klumpiga sådana fanns
att tillgå vid glacierens rand, men ingen annan än
Olle och’jag betjänade sig därav. Och vi hade ingen
anledning att ångra, att vi så gjorde. Vi blevo
därigenom mindre våta om fötterna än de andra,
varjämte vi även kommo betydligt lättare och, om vi så
velat, fortare fram, oaktat det icke blev några glid i
den blöta snön. Vid en rast på »hræen» tog Olle en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
