Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Två biskopar. Av Vilhelmina Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.yq^^^gJ^Q^^^
Två bisKopar.
AV
VILHELMINA SAMUELSSON.
I.
»Bispen, som skänkte oss frihetssången,
multnat till stoft under kyrkogången,
men än från kåpan, som täckt hans bröst,
’Bed för Tomas’, viskar en röst.»
Ett av de vackraste minnen från Strängnäs talar
om Tomas Simonsson, som därstädes först var
domprost och sedan biskop i början av 1400-talet. Det
var en upprörd tid, varunder han levde. Drottning
Margaretas stora »kungstanke», att Nordens tre folk
borde hållas tillsammans till gemensam båtnad och
styrka hade ej haft kraft att övervinna de söndrande
makterna, och Eriks av Pommern, hennes
efterträdares, oduglighet kom snart föreningen att brista. På
de svenska slotten satte Erik danska fogdar, som
föga bekymrade sig om allmogens väl, men dess mera
om att rikta sig själva, sedan de först utkrävt
skatterna åt konungen. Visserligen fanns ett lysande
undantag; det var fogden i Stockholm, den
genomärlige Hans Kröpelin, om vilken hävderna ej ha
annat än godt att berätta, men han blev 1435 av Erik
avsatt, förmodligen emedan han flera gånger sökt
medla mellan svenskarna och konungen och därför av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
