Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Två biskopar. Av Vilhelmina Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET
Mellan de båda medtävlarna om makten efter
Engelbrekt, den unge ärelystne Karl Knutsson Bonde
och Engelbrekts värme, men orolige och okloke vän
Erik Puke, sökte Tomas att medla. Slutligen blev
mellan dem ett möte avtalat för förliknings ingående,
och biskop Tomas jämte Karl Knutsson själv och
ett par andra herrar satte sin heder i pant på, att
intet ondt skulle hända Puke, om han infunne sig.
Men Karl Knutsson bröt den givna lejden och lät
fängsla samt sedan avrätta Puke. Denna händelse
tillfogade Tomas’ hjärta ett sår, som aldrig läktes.
Han ansåg sig själv som en ärelös man, och ehuru
han ännu för landets skull höll ihop med Karl
Knutsson, sade han sig efter den dagen ej ha njutit en
glad stund. Till Karl skrev han ett brev med
allvarliga och behjärtansvärda ord, och i en sång »Om
den försvunna troheten» utgöt han sin själs
bekymmer.
Biskop Tomas var en god skald. Väl är ej den nyss
omtalade visan av något högre värde, men ett par
andra efter honom bevarade höra till det bästa, som
under medeltiden diktats på svenskt språk. Det är
sångerna om Engelbrekt och om Friheten. Hur
många gånger har ej den senare sjungits och kommer,
vill Gud, ännu att sjungas!
Ur sången om friheten:
»Frihet är det bästa ting,
som sökas kan all världen kring
för den, som frihet kan bära.
Vill du vara dig själver huld,
du älske frihet mer än guld,
ty frihet följer ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
