Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Engelholm. Av Elise Söderlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Engelholm.
AV
ELISE SÖDERLUND.
Sedan längst förflutna tider har Engelholm eller,
som platsen till att börja med hette, Luntertun,*
varit en punkt, genom vilken stråkvägen till och ifrån
Skåne och Halland löpte. Därvid måste man passera
över Eönneån, invid vilken den lilla staden ligger
innesluten som en halvö. På kartan ter sig bilden
av åns slingring omkring staden närmast lik
konturen av en stövel utan klack. Även nu går den
moderna kommunikationsleden, järnvägens
kuststräcka, över Rönneån och Engelholm.
Den, som ilar förbi staden på järnvägen
sommartid, fäster sig otvivelaktigt vid den rika grönskan,
som gömmer staden, så att man knappt ser en skymt
av den.
Men om man stiger av tåget och tar en promenad,
till att börja med över järnvägsbron, blir man helt
intagen av den vackra tavla, som åt båda sidor
utbreder sig för ens blickar. Den bilden är i sanning
idyllisk.
Bron leder till Järnvägsgatan, som förbi kyrkan
utmynnar i Stortorget. I vinkel mot denna gata och
* Detta namn liar framkastats härstamma ur det engelska:
Londontown. Engelsmännen skulle enligt sägnen ha haft
nederlag och kyrka därstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
