Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Engelholm. Av Elise Söderlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGELHOLM
77
Engelholm kunde anteckna ett par andra furstliga
besök. Av Gustav III, då han jämte sin blivande
brud, Sofia Magdalena av Danmark, passerade
staden på väg mot Stockholm.
Vidare har Carl Johan övernattat där en gång,
mottagen med all den pomp och ståt, det lilla
samhället kunde åstadkomma. Det berättas, att han då
skulle ha låtit inköpa en så kallad lergök, på vilken
han hade roat sig med att spela.
Men vi ha att anteckna ännu ett krigstillfälle,
då Engelholm besattes. Det var år 1709.
Sveriges olyckor denna tid väckte ännu en gång
de under askan allt jämt glödande revanschtankarna
i Köpenhamn. Danskarna inskeppade sig raskt och
landstego vid Råa intill Hälsingborg, som frivilligt
gav sig.
Engelholm inrangerades bland de distrikt, som hade
att leverera proviant och fourage, och så besattes
staden. De danskvänliga skåningarna hoppades det
bästa. Men — »Bocken och hans getapojkar» visste
att sätta skräck i danskarna, som dock, när de sågo
svenskarna nalkas Engelholm, hunno rasera de
därstädes uppförda försvarsverken. Därmed var det nu
äntligen slut med krigshändelser vid Rönneån.
Däremot härjades staden ett flertal gånger av
eldsvådor, sista gången 1802. Redan två år därefter
var den dock åter uppbyggd med till största delen
korsvirkeshus med tegeltak.
En av dessa eldsolyckor omnämnes i den tyske
skriftställaren Ernst Moritz Arndts skildring av sin
resa i Sverige 1804 med följande ord: »Engelholm
är nu en rätt väl byggd småstad och har blott en
gata. För några år sedan förstördes den nästan helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
