Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - David Livingstone, missionshjälten och människovännen. Av N. Hj. Bosson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET
III. Livingstone blir forskningsresande och genomkorsar
Sydafrika två gånger.
Ett halvår senare (1852) ses en ensam man stå
på hamnpiren i Kapstaden och med tårade ögon se
efter ett fartyg, som så småningom försvinner vid
synranden. Mannen är David Livingstone, och
skeppet bär ombord hans kära på väg till England.
Livingstone är nu en 40 års man. Vid den åldern
brukar behovet av lugn göra sig gällande; man
känner verksamhetslusten på höjdpunkten men begär av
livet, att det skall ha löpt in i bestämda och fasta
spår, man vill ha äventyret bakom sig. Livingstone
åter bereder sig att im först riktigt börja äventyret,
börja sitt livs stora vandring. Hädanefter skulle
ingen rast, ingen vila bjudas honom förrän i döden.
Han anade, att en möda utan mått väntade
honom, en möda, som han skulle bli ensam om att bära.
Men det låg ej för honom att fördjupa sig i känslor.
Smärtan över avskedet från hustru och barn, som
han kanske aldrig mera skulle återse, gömde han
djupt i sitt hjärta och vände så stegen mot norr.
Han gick till sin ban brytargärning med hela den
hänförelse och tro, den okuvliga energi, varav han
som ingen annan var mäktig.
Efter ett halvår — sommaren 1853 — finna vi
honom åter i Makolololandet. Där härskade nu
Se-bituanes son, Sekelutu, och blev snart vunnen för
sin fars vän. Han utvalde sina bästa män att
»följa, lyda och- bistå den vite fadern» på den
förestående långa färden.
Två vägar, båda ungefär lika långa, kunde tänkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
