Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Resminnen från Tyrolen. II. Av Otto Vesterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET
fragmenter finnas kvar. Kvinnornas dräkter äro
rätt brokiga, men jag kunde icke upptäcka någon
enhetlighet i dem, endast en utpräglad smak för
granna färger. Deras sorgdräkt ser i all sin enkelhet rätt
egendomlig ut. Från en liten smalbrättad svartklädd
stråhatt nedhänga på ryggen två breda svarta band
ända till marken. I männens dräkt tar sig
benklädnaden egendomligast ut. Denna utgöres förutom
knäbyxorna, av en brokig strumpa, som endast betäcker
knäet och en liten del av benet ovanför och under
detsamma, men för övrigt lämnar benet bart.
% ■
Min okände botaniske vän Woynar befanns vara död
för flera år tillbaka. Han hade i livstiden varit
apotekare i Eattenberg. Men hans blommor levde. En
och annan utav dem återfann jag genast nere i dalen
och i de nedre bergssluttningarna. Ville jag se de
allra vackraste och raraste, måste jag dock bestiga
någon av de omgivande alperna. Sonnenwendjoch
var, som jag också hade väntat, den närmaste. Med
sina branta stup och glittrande vita trappor såg han
nog så respektingivande ut nedifrån delen, ehuru han
med sina 2,284 meter ingalunda hörde till Tyrolens
högste. En reslig ung man i knäbyxor pekade ut för
mig den väg jag skulle följa på andra sidan floden,
och som från bygatan tedde sig som en liten sned
strimma i en lodrätt bergvägg.
Och så begav jag mig en förmiddag — det var den
19 maj — ensam i väg på min första alpbestigning.
Jag passerade landsvägsbron över Inn och hade se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
