Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Svenske bonden. Bilder ur hans historia. II. Av Gustav A. Aldén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET
banda offentliga värv, bland annat som ledamot av
Jämtlands gamla landskapsting, som
sammanträdde sista gången 1857, liksom han senare blev
ledamot av det nya landstinget och ett par år även
dess ordförande. I riksdagen gjorde sig den redlige
mannen med de gedigna kunskaperna, de i många fall
vidsynta åsikterna och lättheten att uttrycka sig snart
starkt gällande, och det var självklart, att han snart
skulle kallas till talmansstolen.
En episod från Nils Larssons talmanstid må
anföras. Under den näst sista ståndsriksdagen utbröt 1863
den andra stora polska resningen mot Ryssland.
Svenskarna följde den med livligt intresse, och
talrika polska flyktingar mottogos här med
överströmmande välvilja. Insamlingar anställdes för
nödlidande polacker, och den som först tecknade det största
bidraget, 500 riksdaler, var jämtlandsbonden Nils
Larson i Tullus. Bland andra polacker, som
hitkommo, var polska nationair egeringens representant, furst
Konstantin Czartoryski, som över allt mottogs med stor
hänförelse. Under sina vandringar i Stockholm med
en svensk vän beslöt han att även göra ett besök
i bondeståndet. Talmannen, Nils Larsson, avbröt
förhandlingarna, och ehuru alldeles oförberedd, hälsade
ban fursten med ett gripande tal, fullt av medkänsla
för det olyckliga Polen. Talet översattes för
fursten av dennes ledsagare. Djupt rörd uttalade
fursten sin varma tacksamhet. Han stannade sedan
en lång stund i bondeståndet och avhörde
förhandlingarna. Han förstod ju icke mycket av vad som
sades, men han såg det lugna, säkra uppträdandet av
de svenska dannemännen. Slutligen föll fursten i
gråt och sade vid bortgåendet till sin följeslagare:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
