Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Den sociala frågan i antikens och fornkyrkans tid. Av Teodor Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Krigen blevo till ej ringa del slavjakter i ofantlig
måttstock. Man förklarade krig för att från de
besegrade röva den kraftigaste befolkningen och föra
män och kvinnor som arbetsträlar ut på de italienska
storgodsen. Hären åtföljdes av slavuppköpare;
fältherrar och officerare voro ofta själva
slavspekulanter. Då Tarent i Syditalien erövrades, såldes 30,000
krigsfångar som slavar. Efter erövringen av Epirus
150,000. Grekland, Mindre Asien, Spanien, Nordafrika
tömdes på arbetsföra krafter. Medelhavet
genomkorsades av slavskepp. Huvudplatsen var Delos i den
grekiska världen, där ej sällan på en enda dag 10,000
slavar gingo under klubban.
Italiens landsbygd brukades alltså av mångtusen
slavar. Envar sådan var brännmärkt på pannan
eller på andra kroppsdelar. Under arbetet buro de
järnlänkar, och under hugg och slag av arbetsfogdens
piska — han själv var slav — släpade man dag ut
och dag in från bittida till sent, utan något
framtidshopp, livnärande sig med usel föda. I slavstallen,
som ofta voro underjordiska, rådde fukt och smuts
och solen lyste föga ditin. För slaven var utsikt om
förbättring i läget utesluten. Hemsk var hans
tillvaro.
Som bevis på hur ofantliga de gods kunde vara,
som bildades genom kapitalistväldet, må anföras, att
vid Kristi tid ägde sex romare hälvten av Kartagos
jord i Afrika. Men det kom tider, då slavantalet
avtog, och då fingo oerhörda landvidder, fordom
bebodda av tusentals fria småbönder, ligga för fäfot.
Slavarnas behandling var ofta mycket svår; de
voro rättslösa. Slavinnor blevo på sina härskarinnors
befallning omänskligt piskade. Skalden Ovidius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
