Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Den sociala frågan i antikens och fornkyrkans tid. Av Teodor Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skapas av nya och bättre människor. Härmed måste
man börja, och denna metod var den enda säkra samt
ledde icke till några bakslag. Gud är allas vår
Fader; men då äro alla människor syskon. Jesus
Kristus lärde, att den som ville vara den främste skulle
vara allas tjänare. Detta erinrade sig slaven. Han
tänkte på Jesus, som tvådde sina lärjungars fötter
och dog slavens död på korset. Husbonden åter lärde
sig, att han hade en herre över sig i himlen. Han kom
ihåg Jesu ord: "En är eder Mästare, men I ären alla
bröder". Han kom också ihåg orden: "Om Sonen
gör eder fria, så ären I rätt fria".
De kristna husbönderna och tjänarna gingo till
samma gudstjänst och till samma heliga måltid,
nattvarden.
Först kristendomen har skapat sann humanitet.
Begreppet mänsklighet klarnade, icke genom teoretisk
utredning från filosofernas sida, utan genom Kristi
lära, apostolisk förkunnelse och det faktiska
broderskapet i kyrkans hela kult och organisation.
Evangelium blev ett starkt vin, som efterhand sprängde de
sociala läglar, i vilka det gjutits. Ett socialpolitiskt
reformprogram skulle däremot varit dödfödt. Steg
för steg, tyst och sakta men säkert och oemotståndligt
skedde en inre förnyelse av samhället, därigenom att
människorna fingo en klarare insikt om Guds vilja
och om sin medansvarighet för varandra.
Kristendomen litade på sin egen andliga makt, som omskapar
själar, hem, seder, samhällsförhållanden, kultur.
I detta spår böra de kristna allt jämt gå fram,
besinnande, att ingen större omdanande kraft finns
än kärleken.
Det är klart, att den antika tidens olyckliga slavar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
