Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Inom Sveriges polcirkel. Av Ernst Liljedahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fjällvråken gör där sina sommarbesök, ivrigt följande
fjällandarnas underliga tåg. Ripan, morkullan,
här-fågeln, nötskrikan, staren, skogsduvan, rapphönan och
ugglan hitta också dit, men vidderna äro så omätliga,
att dessa icke taga sin prägel av djurrikets glesa
samhällen utan blott av den i sig själv vilande, stora, öde
och tysta naturen. Fågelsången i en skånsk bokskog
eller massglittret av måsarnas vingar kring en
sydsvensk havsklippa låter djurriket prägla naturen, men
något dylikt sker ej i norra Sverige. Där äro djur
som människor små kryp i Pans väldiga rike.
Ödemarkens storstilade natur spiller ej mycken
skaparglädje på att detaljera sig i många slags växter.
Det finns godt om träd i Lappland, men ej många
arter av dem. Utom björken, trädgränsens sista
trotsare på högfjället och lövträdens egentlige
representant längst i norr, ser man mest gran och fur.
Aspen och rönnen finnas nog i Lappland, men
barrskogens ändlösa utsträckning dominerar. Den når på
torra ställen en ståtlig höjd, men i myrarnas
sumpmark bli barrträden ynkligt missbildade och önska
nog, att Sverige hade mången Arvid Kempe, som
dikat 13,000 mil myrmark och därigenom rest vackra,
högstammiga Norrlandsskogar ur försumpningen.
Fjällregionen sätter gräns för skogens utbredning,
men fördrager den ett godt stycke uppför
fjällsluttningen, tills icke kölden, som skogen gärna tål, utan
snöstormarna pina ut växtligheten. På min resa till
Karesuando längs svenskfinska gränsen följde mig
skogen hela färdesträckan utom den sista milen, som
låg ovan trädgränsen. Det lilla bysamhället har
alltså rätt besvärligt med sin vedhämtning, helst som man
där uppe måste elda mycket. Vinterkölden är där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
