Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Några drag ur det svenska veterinärväsendets utveckling. Av John Vennerholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 LÄSNING FÖR SVENSKA FOLKET
sten som sådan en historia, som sträcker sig långt bort
i sagornas dunkel.
Sålunda finna vi redan i Hamurabis lagar (en
babylonisk konung, som levde 2250 f. Kr.) en taxa för
veterinärer för operativa ingrepp på åsnor och
nötkreatur. Och att veterinärkonsten skulle vara
kultiverad bland de gamla egyptierna är lätt att förstå
med deras åkerbruk, deras djurkult och tempeloffer.
Människokroppen var i forna tider ett förbjudet fält
för anatomiska studier, och i stället fick djuranatomien
lämna ledning även för människoläkekonstens utövare.
Många kända namn på forntida stormän återfinna
vi även i samband med veterinärkonstens utövande.
Hippokrates (f. 460 f. Kr.), Xenophon (f. 445 f.
Kr.), Aristoteles (380 f. Kr.) m. fl. äro ju namn, som
klinga nog så bekanta, och alla ägnade de ett betydande
intresse också åt djurläkekonsten. Hippokrates synes
hava varit väl bekant med en hel del djursjukdomar,
och Aristoteles sysslar ingående med rabies, stelkramp,
boskapspest, dynt m. fl. åkommor, som ännu i dag
allt jämt utgöra föremål för vårt intresse och våra
studier. Eomarna i sin ordning upptogo sedan grekernas
mantel, och många romare med lysande namn, en
Te-rentius Varro, en Plinius (d. ä.), en Columella och
icke minst Galenus (131—201 e. Kr.), hava givit oss
högst intressanta bidrag till belysningen av
läkekonstens ställning denna tid, även vad våra husdjur
beträffar. Från 4:de århundradet e. Kr. stammar ett
mycket framstående verk av Vegetius: Vegetii renati
artis veterinarige s. mulomedecinas libri quatuor. Med
romerska rikets fall synes emellertid intresset hava
slocknat även för denna kulturgren, och först framåt
12—1500-talen finna vi åter urkunder av verkligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
