- Project Runeberg -  Läsning för svenska folket / 1924 /
247

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - En färd genom Java. Av Gunnar Andersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

grydde. Sedan räkningen var betald med 12 kronor
per dag för helpension, rullade vi och vårt lilla
bagage ned till järnvägsstationen för att göra en färd
österut till risets, sockrets och vulkanernas land. Det
var dagens varmaste timme, strax efter middag. Det
var olidligt hett i kupén. Den vite mannens
prestige fordrade att resa första klass, sitta på breda,
obekväma bänkar med tjock madrassering täckt av
svart vaxduk, på vilken man ständigt gled och gled,
i stället för att taga plats på II :a eller III :e klass
kallare träbänkar. Temperaturen visade 37 ° C,
oaktat alla fönster voro öppna.

Det var emellertid icke rätta ögonblicket att pusta
och lida av värmen. Intrycken av landskapet
därutanför voro så nya och starka, att man glömde
ögonblickets vedermöda. Sedan vi passerat genom
Surabayas förstäder, ilade vi ut i ett land, som är odlat
efter samma metoder som våra trädgårdar. Vi foro
över en stor till synes nästan golvplan slätt,
bevattnad från vulkanerna, vilkas silhuetter synas i diset
borta vid horisonten. Denna slätt var med oändlig konst
uppdelad i en serie låga hyllor, större och mindre,
begränsade av några decimeter höga jordvallar,
varigenom allt med största konstskicklighet kunde
bevattnas. Ungefär 3/5 av landet var bevuxet med ris i
olika utvecklingsstadier. Av alla människans
kulturer synes mig ingen finnas, som i skönhet kan
jämföras med risfälten, intet är så grönt, så intensivt
äkta, ljust grönt som ett ungt risfält. Det finnes nog
ingen färg, i vilken man kan frossa så som i den
ljust gröna; den bereder åtminstone mig en lust och
en glädje, som ingen annan, ger mig ett härligt
humör och glädje åt tillvaron. Alltid skall jag längta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:59:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lasfolket/1924/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free