Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
kan eller vill naturvetenskapen afgöra något. Därför kan
det mycket väl hända, att lifstron har ett inre berättigande
och att detta kan styrkas med andra begreppsbildningar. Vi
skola alltså se till, hvilket innehåll den nya religionen har.
Såvidt den evolutionistiska mystiken låter sig i ord
uttrycka, säger den oss, att Gud är opersonlig och ter sig som
oändlig, enhetlig rörelse i ständig utveckling. Det djupaste
i religionen är känslan af människans enhet med Gud och
Guds enhet med människan, af allas enhet med enhvar och
enhvars enhet med allt. “För den lära, som hvarken ser
anden som materia eller materien som ande, utan båda som
ett tredje, ter sig lifvet såsom en förbindelse af rörelser och
rörelsen såsom lyckokänsla.“ Denna “lyriska panteism“ är
visserligen i sitt djup alldeles obegriplig, men så mycket kan
man dock med visshet finna, att rörelse, allt lifs enhet och
lycka skola vara grundbegreppen och grundvärdena. Ehuru
man fått höra, att den lifstroende “vet, att ju fullare
enhets-känslan stiger inom honom själf, dess vissare drunkna i den
alla motsättningar“, så blir man dock förbluffad öfver hvad
allt, som skall drunkna i denna enhetskänsla. Eller rättare
borde man väl säga, huru trots af all enhet, vid behof
motsatser och differenser äro till hands. Så är å ena sidan
vissheten om lifvets värde och släktets värde det centrala,
men å andra sidan här dock icke allt lif samma värde.
Människans lif är det värdefullaste. Och “lifstrons viktigaste
bud är att efterforska, huru lefuande värden, människovärden
skola frambringas. Människovärdet har, i alldeles ny och
fördjupad mening, blifvit lifsvärdet“. — Nog är det nytt och
förvånande, huru inom monismen plötsligt människan får
detta egendomliga värde, ja, blir det egentliga lifsvärdet. Och
ändå skall ju enligt Ellen Key evolutionismen på allvar ha
gjort slut på antropomorfismen! Menar man, att människan
dock skulle kunna betraktas monistiskt och naturalistiskt
såsom hvarje organismart, så tas man ur den villfarelsen af
författarinnan själf, ty det är icke fråga om människan i
allmänhet utan om kulturmänniskan, ja, om Goethe, ty han är
idealet. Han är, “emedan han förenade det ypperst manliga
med det ypperst kvinnliga och ypperst barnsliga, framför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
