Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
uppsatser och föreläsningar, af hvilka må framhållas de trenne
föreläsningar, som höllos vid den teologiska feriekursen i
Jena 1906 och sedermera utgifvits undertiteln: “Hauptprobleme
der Religionsphilosophie der Gegen wart“.
Problemet om religionen har i våra dagar fått en ovanlig
skärpa och upprör långt vidsträcktare folklager än någonsin
förr. Winckelmann kunde år 1768 uttala den profetian, att
vi femtio år därefter skulle se hvarken påfve eller präst i
Rom, men nu stå vi emot kyrkoorganisationer af allt annat
än förminskad makt och inflytande. Vi upplefva icke ett
religionens stilla utslocknande utan en oförtydbar religiös
renässans. Själfva den stegrade kampen mot religionen
förutsätter en ökad spänstighet hos de krafter, som stå i
religionens tjänst.
Och dock intar religionen numera en helt annan ställning
i lifvet än förr. Från att vara en själfklar visshet har den
blifvit allt mer problematisk och detta ej blott med afseende
på sitt innehåll utan till sin ställning i lifvet i dess helhet.
En gång har den kristna religionen uppträdt såsom hela
ande-lifvet eller åtminstone som dess värdefulla kärna. Alla andra
lifsområden hade värde och betydelse genom att leda fram
till och tjäna religionen. Redan under medeltiden började
emellertid den världsliga kulturens frigörelse från religionens
auktoritet, och med den nyare tiden är dess fulla
själfstän-dighet vunnen. Men härmed måste en afgörande kris i den
historiska utvecklingen inträda. Religionen och kulturen äro
skilda åt men kunna icke vara indifferenta gentemot hvarandra.
Å ena sidan måste religionen söka att äfven med afseende
på kulturen genomföra sina ideal. Att uppgifva detta vore
att sjunka ned till en blott privatangelägenhet, förfalla i
underligheter och sektväsen samt förlora sin egentliga mening
och betydelse. Det måste därför bli strid. Men under denna
strid indrogs religionen i kulturens egen utveckling, och
därunder ha den historiska religionens former upplösts. Att nu
fastbinda det ny vaknande religiösa lifvet vid de gamla formerna
kan blott ge religionens anhängare sken af att äga mindre
vetenskaplig stränghet, ja, sanningskärlek. Äfven de ytligaste
resonnemang mot religionen erhålla lätt relief, om de kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
