Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
genom Sahlin. I den Sahlinska filosofien har för N:s
utveckling varit af särskild betydelse åsikten, att mångfald
alltid innebär motsats, den vishet och den rika och sanna
humanitet, som lefva i Sahlins etik, stödd, som den är, på en
enastående systematisk uppfattning af viljelifvet, den sällsynt
skarpsinniga utredningen af grundformerna i logiken samt
slutligen samhälls- och statslärans utrensning från den
mång-höfdade personlighetshierarkien. Som litterärt uttryck för
den första filosofiska ståndpunkten är att nämna
doktorsafhandlingen. Sahlin betydde emellertid för N. ej blott det
bästa vetenskapliga fördjupandet af boströmianismen, utan
äfven en impuls att gå utöfver densamma. Trots all sin
kritiska universalitet gick Sahlin aldrig till en djupare
granskning af Boströms metafysiska förutsättningar. Till en sådan
drefs däremot N. vid ett kritiskt uttänkande af
konsekvenserna. Vägen gick då, under bestämdt inflytande från E. O.
Burman, tillbaka till Kant och Fichte, hvilkas läror N. under
senare delen af 1880-talet själfständigt genomtänkte. Själfva
springkällan till sin egen nya, antiintellektualistiska och
anti-naturalistiska filosofi träffade N. därvid i Kants
subjektivering af kunskapen till ett betraktelsesätt “als ob“ samt i
dennes och framför allt i Fichtes lära om det praktiska
förnuftets primat. — Vid sidan af studiet af den kritiska filosofien
egnar N. ingående uppmärksamhet åt empirismen hos Spencer,
hvars etik han gjort till föremål för kritisk undersökning i
afh. Grunddragen af H. Spencers sedelära (1889).
Fullföljandet af de kritiska tankarna ledde till ett vidsträckt studium
af kunskapsteoretiskt intresserade naturforskare, såsom
Helm-holtz, Dubois-Beymond, Mach m. fl. Besultaten af alla dessa
forskningar föreligga i Om natursammanhang och frihet (1895)
och Hvad innebär en modern ståndpunkt i fdosofien? (1898).
Den förra afh. betecknar den börjande befrielsen från den
dogmatiska intellektualismen, den senare visar det fulla
genombrottet. Där tar N. bestämdt afsked af Boström. Han
finner en annan uppgift för filosofien och hänvisar på ett
annat sanningsbegrepp, som får sin uttryckliga formulering
i Hvad är sanning? (1899), intagen i Tankelinier (1905). Detta
sanningsbegrepp kallar N. pragmatiskt. Men N:s pragmatism,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
