Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
mening bestå i att göra sig till medel för att frambringa —
medel? Civilisationen, säger Norström, skapar en “ny natur,
hvilken lägger sig kring oss som en tvångströja. I kampen
mot denna artificiella natur uppsugas nästan alla våra
krafter, äfven de, som skulle vara frigjorda. Det blir sålunda
knappast något kraftöfverskott af — kulturen till godo.“
Nu ligger utan tvifvel ändock i detta en viss enhetlig
världsåskådning, den må för sina bärare oftast vara
omedveten och omöjlig att i ord uttrycka. Den ger sig tillkänna
i hela den teoretiska och praktiska hållningen till lifvet. Denna
åsyftade världsåskådning kan man kalla naturalism, i ordets
allmännaste mening. Allt betraktas såsom energimängder
och deras transformationer. Allt värderas såsom kvantiteter.
Människan skaffar sig en i sig själf värdeindifferent,
kvalitetslös måttstock för alla ekvivalenser uti penningen, hvilken
kan betraktas såsom detta kulturlifs symbol. Kulturlif blir
det ju, men denna kultur är en “masskultur44, en kvantitativ
likformighetskultur.
Betraktar man denna kultur närmare så är det en
synpunkt, som genast erbjuder sig och det är arbetets. Denna
synpunkt är en eminent modern. Vår kulturs egenart röjer
sig allra bäst i människans förhållande till sitt arbete. Man
kan också med fog, såsom Eucken gör, kalla denna kultur
för en arbetskultur.
Det är tvänne människogrupper, som äro typiska för den
moderna arbetskulturen, nämligen kroppsarbetarna och de
kapitalistiska företagarna. Af dessa fäster sig Norström vid
den förra. I anslutning till Werner Sombart i hans Das
Proletariat kommer Norström till det resultatet, att “arbetet
alltmer lösgjort sig från sammanhanget med den arbetandes
personliga lif och intresserar egentligen blott för hvad det
afkastar. Härigenom blir det med nödvändighet intresselöst
och tråkigt. Det blir ett hjul, som måste surra, om icke
själfva existensens maskineri skall stanna af, det blir
andefattig mekanik, det blir själlöshet.44 Ett sådant arbete mätes
blott efter kvantitet, enheten må ligga i tiden, muskelenergien
eller penningen. Personligheten har därför ingenting att göra
med detta arbete. Arbetaren blir en blott “funktion44 i själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
