Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
veckling. Det är gifvet att ens ställning blir olika alltefter
man betraktar detta samhälle såsom väsentligen realiseradt
eller såsom idé. Utan tvifvel kan man säga, att liberalernas
uppgift är att alltjämt påminna om att verkligheten aldrig
når idealet, att man aldrig får och kan slå sig till ro med
det vunna, att idén alltid är en fordran på rörelse och
förnyelse. Men denna idé är icke en idé öfverhufvud utan den
är idén om den liberala personligheten och dess samhälle.
Detta samhälle afpassas efter den “fria*4 kraftindividens behof.
Alla, som sedan kunna känna sig som fria subjekt, som
oberoende kraftkällor eller hoppas kunna göra det genom
utvidgning af detta samhälles gränser, äro konservativa eller
liberala. Allt mindre och mindre blir, synes det, skillnaden
mellan konservativa och liberala med afseende på
sträfvan-dets innehåll. Detta är ju också nödvändigt ju mer det
liberala borgardömet genomföres och dess kompetenser växa.
Genom att det moderna samhället i sig upptagit vissa
samhällsklasser från äldre historiska skeden, såsom
feodalaristokratien och den handtvärksmässigt arbetande
småborgarklassen får naturligtvis partimotsättningen en särskild historisk
färg. I det hela torde dessa bägge klasser naturligen höra
till den högra flygeln och det blir konservatismens sak att
reda sig med deras anspråk. Då emellertid utan tvifvel genom
vårt moderna samhälles struktur den industriella och
kommersiella bourgeoisien måste vara den ledande klassen, torde
för konservatismen inga större svårigheter finnas att ordna
mellanhafvandet.
Långt svårare blir det för liberalismen att reda sig med
socialismen. Proletären kan aldrig se ett ideal i den fria,
enskilda kraftpersonligheten. Hans ideal är
massindividualiteten, solidariteten. Den moderna borgaren måste betona
friheten såsom det viktigaste, proletären jämlikheten och
broderskapet. När nu de liberala ställa sig i motsättning mot
de konservativa blir faktiskt deras ställning mycket prekär.
Med de konservativa ha de nämligen gemensamt det yttersta
idealet af det civiliserade, liberala borgarsamhället, men deras
politik drifver dem att uppta så mycket af kroppsarbetarnes
önskemål som möjligt på sitt program. Men kunna de egent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
