Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
tivitet och motsats — öfvervinnelig endast genom
abstraktioner — framträder religionen såsom en makt med anspråk
på att tala kunskapens sista ord och med anspråk på att äga
det högsta värdet. Religionen har ett obetingadt enhetligt
väsen — eller också är den bara en inbillning, ett ord. Det
är filosofiens högsta uppgift att pröfva den logiska grunden
för religionens sanningsanspråk och därmed äfven pröfva
förhållandet till den vetenskapliga sanningen.
Norström säger sig öfverensstämma med Boström i den
allmänna riktningen för behandlingen af detta problem. Men
det har i Norströms filosofi en helt annan betydelse och får
därför ock en helt annan lösning. Boström återgick
onekligen på förkritiska positioner, under det att Norström
konsekvent fullföljer den af Kant inslagna kritiska vägen. Jag vill
i detta sammanhang blott antyda en punkt, men den är
alldeles afgörande. Den rör sanningsbegreppet. Allt beror här
på, om man kan göra allvar af läran om det praktiska
förnuftets primat. I den läran ligger allt kritiskt tänkandes
hjärtpunkt. För Boström blef den läran på grund af hans
intellektualistiska begreppsrealism en död punkt. Man måste
nå fram till att fatta de logiska kategorierna såsom fordrade
af lifsvärdet, inse, att sanningen är en form af det goda.
Tänker man den tanken fullt ut, kommer man till roten för
all visshet, all öfvertygelse: religionen. Motsatsen mellan
religion och vetenskap kan blott öfvervinnas genom att
vetenskapen kräfver religionen såsom betingelse för sin egen mening.
Norström börjar med en betraktelse af religionen. För
att komma åt dess väsen måste vi vända oss till den religiösa
erfarenheten, alltså till de enskilda människornas själslif.
Hvad är det utmärkande för det religiösa själslifvet i
motsats mot annat själslif? Norström utgår från den faktiskt
föreliggande skillnaden mellan åskådningens människor och
känslans människor. Betecknande är, att de förra vid krafvet
på en vetenskaplig utformning af erfarenheten reagera
väsentligen med en beskrifning af konkretare eller abstraktare slag,
de senare med en uppenbar värdesättning. För de förra få
känslans och viljans värden stark smak af subjektivism gent
-emot den påtagliga och fasta åskådningsvärlden. Den mora-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
