Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Kant har kriticismen med all skärpa visat, att här är ett
problem, men problemet blir icke löst, icke ens så formulerat,
att det kan lösas.
Kritik der reinen Vernunft är den allmänna
grundläggningen av all vetenskaplig filosofi, således även av
moralfilosofien. De resultat, till vilka kritiken av det rena förnuftet
kommer, måste äga sin giltighet även med avseende på det
praktiska förnuftet, nämligen för såvitt detta innebär någon
kunskap eller blir föremål för kunskap. Etiken, det
praktiska förnuftets filosofi, måste i alla händelser göra anspråk
på att vara kunskap. Kant måste därför visa möjligheten
av upraktisk kunskap “. Det etiskt goda är det obetingat
goda. Skall etik såsom vetenskap vara möjlig, måste det
obetingade alltså på något sätt kunna vara föremål för kunskap.
Men just i det fallet synas resultaten av undersökningarna
i Kr. d. r. V. lägga ett oöverstigligt hinder i vägen för all
egentlig moralfilosofi. Dessa resultat kunna nämligen
sammanfattas så. Filosofi (eller metafysik i allmän betydelse
enligt Kantisk terminologi) har formen av allmängiltiga och
nödvändiga omdömen. Sådana omdömen finnas
otvivelaktigt, och de få objektiv giltighet genom åskådningens rena
former och kategorierna, vilka äro betingelser för
erfarenhetens möjlighet. Erfarenheten är emellertid ett helt av
sinnlig mångfald och rena former. Objektiv kunskap är
sålunda möjlig endast inom erfarenhetens gränser. Det
moraliskt goda däremot är något obetingat och således
trans-scendent. Att vi bilda oss begrepp om det obetingade är
otvivelaktigt, nämligen just i de praktiska idéerna. Det är
icke problematiskt, att vi äga begrepp om det
transscen-denta. Men äga dessa begrepp objektiv giltighet? Det är
problemet.
Inom fenomenens värld och erfarenhetens gränser äga vi
viss och objektiv kunskap. Detta är ett oemotsägligt
resultat av Kants kunskapsteoretiska forskningar. Men själva
betingelserna för denna kunskap synas omöjliggöra all kunskap
om vad som ej är empiriskt fenomen. Kunskapen är
begränsad till fenomenvärlden. I begreppet om denna
begränsning ligger emellertid, menar Kant, att fenomenen måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
