Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
därifrån. Men aldrig blir denna värld själv förnekad eller
betvivlad, ja, den kunde av Kant icke gärna förnekas eller
betvivlas, ty dess antagande är för honom icke en teoretisk
akt, icke ett kunskapsomdöme, utan är en praktisk upplevelse
och har sin grund i hans moraliskt-religiösa karaktär.1)
Enligt hans tidigaste filosofiska uppfattning var vår
kunskapsförmåga så att säga fullt hemmastadd i väsendenas värld.
Men under den empiristiska perioden förklarar han, att “die
ganze Materie von Geistern“ alls icke anginge honom, ty allt,
som hör dit, vore “gänzlich vergebliche Erdichtungenu.
Sådana yttranden äro fällda från rent teoretisk synpunkt. De
betyda, att enligt hans mening vår kunskapsförmåga blott kan
befatta sig med den empiriska världen; de inbillade
kunskaperna om en andevärld äro drömmar. Blott genom tron
kunna vi verkligen få del av en sådan värld. I
Inaugural-dissertationen finna vi en tredje fas i utvecklingen. Under
det att vår sinnliga kunskap är inskränkt till företeelsernas
värld, få vi genom vårt förstånd kunskap om en värld av
ting i sig. På denna ståndpunkt är det tydligen fullt
begripligt och riktigt att såsom Kant sluta från företeelsernas existens
till existensen av de ting, som förete sig.
Men huru ställer sig saken på Kr. d. r. V:s ståndpunkt?
Är här samma slutledning lika begriplig och, vad mera är,
lika berättigad d. v. s. i överensstämmelse med den kritiska
ståndpunktens principer? I själva verket är Kants ställning
till frågan icke entydig eller konsekvent inom de olika
partierna av det grundläggande kritiska huvudverket. Därför blir
problemet synnerligen invecklat. Den transscendentala
estetiken synes tydligen ha det resultatet, att vi måste antaga
ting i sig. Vad vi åskåda i rum och tid är icke tingen själva
utan deras företeelser. Och i detta ligger såsom förutsättning
existensen av ting i sig. Estetiken är emellertid i det hela en
reproduktion av inauguraldissertationen och arbetar således
med förkritiska problemställningar.2) Det är först analytiken,
som tränger fram till de transscendentala synpunkterna och
x) P. Menzer: Der Entwicklungsgang der Kantischen Ethik in den
Jahren 1760 bis 1785. Kantstudien II, 290 ff. III, 45 ff.
2) E. Cassirer: Das Erkenntnisproblem II, 598 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
