Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
noumena i negativ mening. Denna distinktion beror i sin
ordning på skillnaden mellan kunskap och tanke. Skillnaden
är av principiell betydelse i Kants lära om kunskapen. Att
tänka ett föremål är ännu ej detsamma som att äga kunskap
om ett föremål. Tänka kan jag vad som helst, blott ingen
motsägelse ligger i tankeförsöket. Men för kunskap fordras
tvänne ting: för det första ett begrepp, genom vilket ett
föremål överhuvud tänkes — det är kategorien — och för det
andra åskådningen, genom vilken ett föremål gives. För att
antaga ett noumenon i positiv mening skulle fordras en annan
åskådning än vår sinnliga. Rum och tid äro uteslutande
betingelser för ting i erfarenheten och äro således “nur in den
Sinnen und haben ausser ihnen keine Wirklichkeit.“
Kategorierna sakna visserligen denna inskränkning och sträcka sig
till föremål för en åskådning överhuvud, blott den är sinnlig
och icke intellektuell. Men denna kategoriernas utsträckning
utöver vår sinnliga åskådning hjälper oss alls icke, ty för
det första innehålla kategorierna intet annat än den
syntetiska enheten och denna kan användas blott på vår givna
åskådning, och för det andra är det just en icke-sinnlig, en
intellektuell åskådning, som skulle erfordras för noumenon
i positiv mening.
En intellektuell åskådning är emellertid något, som ligger
totalt utanför vår uppfattningsförmåga. Därför säger Kant,
att förståndsväsen visserligen korrespondera mot
sinneväsendena, och att det visserligen kan givas förståndsväsen, till
vilka vår sinnliga åskådningsförmåga inte alls har någon
relation, men våra förståndsbegrepp, såsom hlotta tankeformer
för vår sinnliga åskådning, kunna icke på minsta vis
användas på dem. “Was also von uns Noumenon genannt wird,
muss als ein solches nur in negativer Bedeutung verstanden
werden.“
Frågan, huruvida det verkligen icke på Kants ståndpunkt
innebär en motsägelse att tänka noumenon “in negativer
Be-deutung“ såsom ett ting, såvitt det icke är objekt för vår
sinnliga åskådning, den frågan är dock icke avgjord genom
präglandet av en ny term. Detta visar sig förövrigt redan
därigenom, att Kant ej är enig med sig själv. Ty å ena sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
