Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
lertid betydelsen av detta primat så, att grunden till de
teoretiska formernas giltighet tankes ligga icke i en obetingad
fordran utan i den ändamålsenlighet, dessa kunna ha för de
empiriska människornas liv. De äro således former, giltiga
icke för ett omdömande subjekt överhuvud utan för släktet,
alltså instrument för de empiriska människorna vid
tillgodoseendet av livsbehoven. Men detta är icke konsekvenser av
Kants verkliga mening utan dess enkla upphävande.
Pragmatismen är ingenting annat än psykologism. Dess försök
att genom psykologiskt-genetiska begrepp lösa de logiska
problemen visar, att den saknar blick för den ur kritisk
synpunkt avgörande skillnaden mellan quæstio juris och quæstio
facti. Den sätter nämligen såsom postulerandets rättsgrund
icke det rena praktiska förnuftets överempiriska fordran, som
erfares i pliktmedvetandet (das moralische Gesetz gleichsam
ein Factum der reinen Vernunft), utan nyttan för de
empiriska människorna. Dess problem är egentligen förklaring
av de teoretiska kategoriernas uppkomst och fortbestånd genom
att betrakta dem såsom nyttiga eller biologiskt
ändamålsenliga, varvid genom ett sofistiskt felslut vara eller existens får
betyda giltighet. Denna förväxling av verklighet och
giltighet är karaktäristisk för psykologismen.
Det är emellertid uppenbart, att det kunskapsteoretiska
problemet om kunskapsformernas giltighet så mycket mindre
kan lösas genom någon onto- och fylogenetisk betraktelse,
som utvecklingen måste tänkas såsom en realitet inom en
värld, vars existens förutsättes för utvecklingen av dessa
former. Alla de omdömen, som bejaka denna värld med dess
lagar, måste vara sanna oberoende av all “utveckling44, och
således måste även alla de kategorier, som äro omdömenas
logiska former, äga av verkligheten och utvecklingen
oberoende giltighet, ty de förutsättas, då man bejakar
utvecklingen. Man kan överhuvud icke lösa ett enda logiskt och
kunskapsteoretiskt problem och således icke ett enda i
egentlig mening filosofiskt problem utan att strängt isärhålla
begreppen psykisk verklighet och logisk giltighet, vara och värde.
Kants lära om det praktiska förnuftets primat är till sin
innersta mening en kritisk moralism. Den ger oss uppslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
