Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
upptages af anarkisterna såsom deras grundmaxim och anses
af dem vara blott det enkla uttrycket för iakttagelsen af
naturen, hvarför äfven: gör hvad du vill! utan någon svårighet
fattas såsom en annan formulering af anarkismens
moralgrundsats. Det må vara huru som helst med det
först-nämda moralbudets förhållande till naturen, vi kunna godt
lämna det därhän för att i stället undersöka beskaffenheten
af den obetingade friheten och denna frihets förenlighet med
solidariteten. Strängt taget är den obetingade friheten — om
än den kan sägas vara en idealisk fordran — ett problem,
till hvars lösning anarkisterna icke bidragit ett enda spår, ja,
de ha icke ens insett, att här förelåg någon svårighet. I och
med det fullständiga slopandet af all auktoritet, skall den
fullständiga friheten vara verklig och därmed, mena de, faller
oss allt annat till. Jag skulle göra anarkisterna orätt, om
jag icke påpekade, att de äro fullt på det klara med, att denna
revolution icke är gjord från i dag till i morgon, utan att
den måste vara resultatet af en lång utveckling i hjärtan och
hjärnor, såsom Reclus uttrycker sig. Men svårigheten är
därmed ingalunda angifven. Det är en enkel sak att lösa en
uppgift eller att borttaga ett hinder genom att skaffa sig mycken
tid. Hela oändligheten står ju till din tjänst och hvad allt
kan icke ske under den! Men är det icke så, att en absolut
frihet är ett sig upphäfvande begrepp? Och är det icke så,
att solidariteten långt ifrån att vara samstämmig med den
fullständiga friheten, är dess rena motsats? “Människan är
alltid egoist“, förklarar Grave, “hon sträfvar alltid att göra
sitt Jag till världens centrum. Men intelligensen har, sedan
den utvecklat sig, kommit att förstå, att, om det egna Jaget
vill tillfredsställas, det fins lika väl andra Jag, som vilja det“.
Och ändå skall en fullständig frihet finnas? Tydligen icke
för Jaget i dess sträfvan att vara världens centrum. Men
om denna sträfvan alltid, såsom Grave säger, finnes? Då
måste den begränsas af en annan sträfvan, som är starkare.
Denna sträfvan är den efter solidaritet. På så vis både är
och icke är hvarje individ fullständigt fri, hvarför en
ohjälplig motsägelse i anarkismens teori tyckes framträda. Friheten
kan man nu söka rädda på det viset, att man antager, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
