Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
till insikt i, att organisationen icke kan begripas ur några
blott mekaniska förhållanden mellan ursprungligen isolerade
individer, utan att organisationen är något nytt, grundadt i
den mänskliga naturen, och som själft är grund för ett
be-stämdt förhållande af öfver- och underordning mellan
organisationen och individerna samt mellan dessa inbördes.
Det är därför klart, att, om frihet för individen skall
finnas, den måste så tänkas, att den just genom det allmänna
och gemensamma, genom organisationen blir verklig. Och
då anarkisterna uppställa friheten såsom en moralisk och
rättslig fordran, så måste de fordra förverkligandet af en
objektiv samhälls- och rättsmakt såsom dess nödvändiga
betingelse. De enskilda, faktiska viljorna äro såsom naturliga
krafter hvarken moraliskt eller rättsligt bestämda. I den
rättsligt obestämda kampen mellan viljorna finnes ingen plats för
moralisk eller politisk frihet. I sig själf är denna fordran
ett postulat, som för sin realisation är i behof af en af
rättsprinciper bestämd vilja och makt. Först genom en sådan
är friheten möjliggjord, nämligen en frihet för alla, icke blott
för dem, som genom våld kunna beherrska och tillgodogöra
sig de allmänna betingelserna eller medlen för lifvet.
Friheten måste vara ett begrepp om korrelata förhållanden; den
enes frihet är ett nonsens utan den andres faktiska, rättsliga
eller moraliska tvång. Uppställes således för en mångfald
individer friheten såsom en rätt, så är därmed fordran på
rättstvång uttalad.
Det finnes emellertid hos anarkisterna en annan
framställning af de mänskliga förhållandena, enligt hvilken
individerna icke äro identiskt lika utan tvärtom i alla hänseenden
hvarandra olika. Men detta får icke vara något hinder för
anarkien. Så heter det hos Malato: “Vissa socialister,
drif-vande systemets anda öfver sannolikhetens gränser, skulle
vilja, att alla skulle äta vid samma bord, skulle förtära samma
antal och samma slag af rätter, skulle vara klädda med samma
tyg och bosatta i likformigt möblerade bostäder. Man har
svårt att tro på en dylik fanatism. Om ett dylikt slags lif
kom till stånd, skulle spleen icke dröja att bemäktiga sig
mänskligheten och själfmordet skulle bli den stora tillflykten.
13—211185. Skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
