Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
illusoriska. Det är, säger Michels, för den fördomsfrie
iakttagaren intet tvifvel längre möjligt: vi lefva just nu — d. v. s.
1913 — i en tid af allra högsta nationella spänning, en
spänning, hvars dynamiska styrka bäst visas af det faktum, att
den gripit t. o. m. ett hittills så lugnt och i nationella frågor
så sakligt tänkande folk som det italienska. Afståndet i rummet
mellan Paris, Berlin, London och Rom har genom moderna
uppfinningar visserligen i praktiken gjorts till en
obetydlighet, men den psykiska kontrasten mellan folken har därför
icke blifvit mindre. Naturliga gränser på jorden öfverskridas
lekande lätt, men de psykiskt-nationella gränserna stå kvar i
sin gamla stelhet, ja, synas ännu mer oöfverstigliga än någonsin.
Fred betyder verkligt framåtskridande, fred är civilisation
och förnuft, är ett upphäfvande af brutal roflystnad, mord
och förstörelse. Fred är därför ett otvifvelaktigt godt, ett
oförnekligt värde. Och dock är freden ur vissa synpunkter
ett hinder för framåtskridandet. Kriget är därför kanske
oförnuftigt, men icke osedligt, åtminstone icke absolut. Kriget
kan vara orättfärdigt, men det kan äfven vara det enda
möjliga sättet att fullgöra krafvet på rättfärdighet. Freden är
endast då ett obetingadt värde, då den hvilar på genomförda,
förverkligade sedliga idéer. En fred utan internationell rättvisa
vore en sedlig fara, då den hos folket skulle döda känslan för
nödvändigheten att genomföra rätten. Eller som Kant i
storslagen enkelhet och kraft säger: “Wenn die Gerechtigkeit
untergeht, so hat es keinen Wert mehr, dass Menschen auf
Erden leben/4
Den eviga freden, icke såsom idé eller ideal utan såsom
ett i ett visst historiskt ögonblick realiseradt tillstånd, skulle
innebära sanktionerandet af alla då ej godtgjorda nationella
och etniska, af historien begångna oförrätter. Den skulle för
all evighet fixera och sanktionera de staters härskarrätt, som
i det sagda historiska ögonblicket genom sin diplomati, sina
maktmedel eller sin auktoritet genomdrefvo fredsvännernas
vilja. Men därigenom skulle hundratals folk uppoffras och
hundratals problem lämnas olösta. Det vore att sätta
im-mobilism i stället för framåtskridande. Skall fred garantera
framåtskridande och hvila på etisk grund, kan den ej slutas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
