Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
förnuft i att låta detta privilegium gå över till hans barn
och barnbarn o. s. v. Följden blir en lat och ovanligt rik
klass, som är inflytelserik genom sina pangar och oppositionell
mot reformer av fruktan, att de skola riktas mot dem själva.
Arbetarerörelsen är moraliskt oemotståndlig. All levande
tanke är på dess sida. Men majoriteten av den bildade klassen
är dock dess motståndare. Sättet att hindra en farlig
motsättning mellan arbete och tankeliv är emellertid icke att
motarbeta arbetarerörelsen utan att i praktiken visa, att tanken
är nyttig för arbetet, att utan tanke dess positiva mål icke
kunna nås, och att det finnes män i tankens värld, som äro
villiga att offra sin energi för att hjälpa arbetet i dess kamp.
En av de viktigaste uppgifterna är att införa ett sådant
ekonomiskt system, att det icke hämmar människornas
instinktiva växt, deras livskraft och initiativ. Medlet eller
åtminstone ett medel härför är, att alla stora företag bli styrda
demokratiskt. Russell förvånar sig över, att hittills så litet
gjorts för införandet av den industriella demokratien, under
det att den politiska varit föremål för sådant intresse. Men
han har stora förhoppningar, att två nutida rörelser,
kooperationen och syndikalismen, skola segrande bana väg för denna
nya demokrati. Den största bristen i vårt nuvarande
ekonomiska system skulle därmed botas, nämligen skilsmässan
mellan konsumentens, producentens och kapitalistens intressen.
Till de verkligt positiva och kreativa politiska
institutionerna hör uppfostran. I sina tankar om uppfostran visar
sig Russell såsom en i det hela måttfull anhängare av de
moderna reformpedagogiska principerna. Aktning för barnens
egenvärde och rätt till självständig utveckling, detta Rousseaus
grundkrav, finner man ock hos Russell. Även om auktoritet
i uppfostran är oundgänglig, så måste dock den, som vill
uppfostra väl, vara fylld av aktning för barnets individualitet.
Det gäller icke i uppfostran att forma efter främmande
mönster utan att ge impulser till utveckling, att väcka slumrande
anlag och skaffa frihet för den spontana växten.
Självverksamheten är det väsentliga. Disciplin är visserligen
nödvändig, men den bästa disciplinen är den, som kommer inifrån,
som består i förmågan att fasthålla ett avlägset mål under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
