- Project Runeberg -  August Strindberg och den litterära nittiotalreklamen. Med ett tillägg: Filosofisk Levertinkult /
5

(1910) [MARC] Author: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


riktning, och malhonett nog fick jag en slang av färlan
för de brott jag icke begått. Redan åren förut hade jag
skrivit Hemsöborna och Skärkarlsliv (Klockarn på Rånö),
tendenslöst, stiliserat i Holländska genremålningens manér,
alltså l’art pour l’art, utan tendens, utan biavsikter. År
1882 hade jag utgivit Sömngångarnätter, en symfoni, då i
tre satser
[1], på frigjorda men läsbara vers. Det var samma
rytmiska knittelvers som jag begagnat i Mäster Olof 1873,
och som 1889 reciterats på Dramatiska Teatern, utan att
skådespelarne av mig begärt någon ändring eller rättelse
[2].
Det var ju eldprovet. Sömngångarnätternas vers prövades
på en matiné av den gode skådespelaren E. Så att där
fanns intet att anmärka.

Men i Sömngångarnätterna hade jag även åt samtidens
prosaiska innehåll givit en poetisk form, Svenska landskap
och Franska landskap, själva Paris, där av en lycklig
tillfällighet den lilla kyrkan S:t Martin blivit industrimuseum,
gav mig en motsättningsbild, som blev en symbol. Detta
var i Mäster Zolas egen stil, men det förstod icke
Pepita-skolan, som egentligen fortsatte Signaturernas blodlösa juck
med egna småkänslor, pysslande med ett luetiskt jag,
snobbande förakt för liv och mänsklighet, främmande för
alla intressen: med ett ord det Estetiska betraktelsesättet,
mot vilket Kierkegaard kämpade och föll.

Men redan 1881 hade jag på scenen ett drama i Svensk
Riddarviseton, Herr Bengts Hustru, däri jag reagerade
mot »skomakarrealismen» på scenen.

Stycket föll då, emedan det var »för vackert» och för


[1] Den fjärde eller Finalen i D-moll utkom omkring 1890.
[2] Den versen höll provet ännu 1908, då Dramatiska Teatern invigdes med Mäster Olof.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:01:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lbaugust/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free