Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på upphällningen och visade sig omöjlig och landet låg
i dvala och förtryck under naturalismens grymma faraoner
och poesiens egendomsfolk släpades för plogen eller att
köra sten till Zolaismens romanpyramider, då kom i nödens
och fullbordans stund Heidenstam och Levertin och Selma
Lagerlöf och förde oss åter till romantikens löftesland, så
småningom till själva Jerusalem. Och minsann stannade
inte också till och med kritiken sitt svallande lopp och
samtliga gingo torrskodda genom dess Röda Hav! Men
för att rädda den förfärliga faraonen Strindberg, som på
sin vilda förföljelse nu alldeles hotar att uppslukas av de
åter sammanfallande böljorna, vill jag säga att hela bilden
är lögn.
Det var Strindberg, som började romantiken och den
stora dikten med sitt romantiskt historiska drama »Mäster
Olof». Det var inte hans fel att stycket fick ligga och att
han var tio år före sin tid. Det var Strindberg, som
införde den svenska historiska dikten och ropade de hänsovna
så starkt att de fingo liv igen — långt innan 90-talet var
påtänkt. I själva verket är Strindberg bredvid och i sin
roll som naturalist den revolutionära och religiösa
ärkeromantikern i vår litteratur. Bredvid hans allsidiga
revolution — social, moralisk, litterär — bilda de berömda
90-tals-broschyrerna bara en estetisk upprorsfilial. Han har
inte inspirerat de nyas vers, och likväl är han t. o. m. i
verskonsten indirekt förnyaren. De nya — även de
Frödingska — dikternas mättade bildkonkretion, rörligare och
djupare verklighetsliv kan icke tänkas utan honom. Hans
naturalism gick inte ut på att förarma fantasien, men på
att rikta den, att åter fylla de skrumpna säckarna med
livets vin.
Det har då Strindberg rätt i, att det rådde intet
förtryck och ingen sömnighet i den svenska vitterheten de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
