Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Resan hem, Fru Ester Bruce, En uppfostrare,
Före giftermålet, Vägen till livet, ej heller den
märkliga essayn över »Materialismen i
skönlit-teraturen», eller den vackra samlingen »Tolke
o g Seere» ha kunnat avlocka Levertin ett erkän«
nande ord; dessa verk tigas i hjäl. Först när på
senhösten 1897 den intressanta, men på vissa
punkter angripbara essayboken »Kåserier i mystik»
ser dagen, finner Levertin det opportunt att bryta
tystnaden, och för att få ett riktigt fast grepp
för sin kritik sammankopplar han, fullkomligt
godtyckligt och utan någon som helst inre an«
ledning, Ola Hanssons mystiska kåserier med
fru Laura Marholms bok »Till kvinnans
psyko-logi» och böljar sin dubbelrecension med följande
nobla ingress:
Det är icke herr och fru Ola Hansson, man bör välja
till sällskap, om man håller på god ton som ett första
villkor även för rent andlig bekantskap. Det finns en
gammal bok, som i Tyskland ägt en långvarig auktoritet,
Knigges »över umgänget med människor»; det behövdes
i, våra dagar en ny Knigge, »över umgänget med idéer»,
över den finkänslighet i uppfattning och ord, med vilken
även tankar böra behandlas av människor med anspråk
på förfining. Det vore en andlig (I) sedelära, av vilken Ola
Hansson och fru Laura Marholm behövde läsa sitt kapitel
om morgonen, innan de slogo sig ned vid skrivborden.
Känslans gratie och uttryckets urbanitet hava nog ofta
varit sällsynta ting i tysk litteratur, men något mer av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
