Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att sysselsätta sig, och därpå framläggas klara
•och bindande bevis för att den som diktare döde
mannens forskning är dödfödd — ingenting
vi-dare. Det är hårda ord, kan det tyckas, men nu
uppenbarar sig Levertins ridderliga sinnelag i all
«in glans, då han skriver följande minnesvärda
rader:
Man kan beklaga, att han lämnat ett verkningsfalt,
som utan ringaste tvivel passade honom oändligt iner,
men man måste på samma gång beundra en man, vilken
följer sin genius utan en baktanke. Han var ej konstnär
längre än han kände det inre behovet att vara det, och
lika osjälviskt låter han för forskningens egen skull åren
gå i laboratoriet. Hade han’ velat göra skärgårdspoesi och
öden oeh äventyr på cliché, nog hade han kunnat. Men
hans produkter hava aldrig varit viljetvång vid skrivbor»
det, men alltid de inre utbrotten hos en man, som måste
ropa ut sitt ord. Det är rätt och det är nobelt, att han
stänger dörrarna till det tempel han byggt, den dag han
själv ej längre känner andakt därinne–––Och hur många
hava trots allt ristat in sitt namn å den svenska poesiens
minnessten som han?
Uppriktigt sagt tror jag att man får leta ett
gott stycke i vår litteratur för att finna ett
mot-stycke till denna vidriga fariséism, som inte blygs
att framställa en genial och i sin fulla kraft
stå-ende skald som litterär självmördare och sedan
komplimenterar honom för att han haft nog takt
att göra slut på en existens, som icke höll måttet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
