Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om kärleken, döden och det eviga lifvet.
(1891.)
Det eviga lifvet, hvarom tron så länge har drömt
och hvars förnekande hyckleriet belagt med fängelse
och dödsstraff, har för ej länge sedan upptäckts af
professor Weissman i Freiburg. De gamla hedningarna
med sin stolta och aristokratiska lifsuppfattning trodde
endast på den starke andens oförgänglighet;
kristendomen, som först och sist är demokratisk, predikade
äfven slafsjälens oförstörbarhet, och vetenskapen som i
det längsta betviflat individens odödlighet har slutligen
funnit den hos de minsta af dessa småkryp, som be
folka jorden — hos Protozoerna. Ej ofvan skyn, men
i hafvet, i dammen, i rännstenen är den individuella
odödligheten att finna.
Den odödlighet vetenskapen tagit i sitt hägn är
en både köttets och andens, men den betyder icke
oförstörbarhet. En protozo kan förgiftas, brännas, svältas
ihjäl, men i dess väsen ligger icke att dö, såsom det
ligger i larvens väsen att bli puppa, i puppans att bli
Qäril och i Qärilens att lägga ägg och dö. En protozo
kan dödas, men icke dö.
Det är en enformig tillvaro, som föres af dessa
evighetsdjur. Som en dunkel, sakta rinnande ström af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
