Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är »naturförsköningsföreningen» i X-witz som funnit sig
föranlåten att på detta geniala sätt höja ställets behag;
ty för en tysk naturförsköningsförening blir naturen
först då rätt skön och underbar, när en byst af Bismarck
eller Moltke blickar ned på »die Waldeinsamkeit».
Jag lyfter på hatten för naturförsköningsföreningen
i X-witz och klättrar vidare upp för branterna, tills jag
nått höjden af Hausberg, där jag tar posto på den
yttersta borgruinen, som pryder åsens krön. Nedanför
breder landskapet ut sig med sina djupa dalgångar och
sina mjuka, blånande konturer; rakt under mig ligger
den lilla byn Ziegenhain, som hyser den äldsta kyrkan
i Thüringen, en liten sandstensklenod i rundbågsstil,
byggd af den helige Bonifacius; och tätt invid, under
de lummiga kastanjerna, ligger det lilla värdshuset, där
Tieck, Novalis och bröderna Schlegel funno hvarandra
en strålande månskensnatt; till höger under höjden med
Napoleonstenen, slingrar sig Schellings favoritstig, och
längre ned sträcker sig landsvägen till Weimar med de
Heine-Schlegelska plommonträden, och så vidare i
oändlighet ifrån hela landskapet, punkt vid punkt, lösa sig
hundraåriga kulturreflexer och glänsa och glittra som
vågskvalpet på en solbelyst vattenyta.
Men i öster glimmar nu bokskogen så trolskt i
den nedgående solen, att jag oemotståndligt lockas dit
in, längre och längre in, tills det bjärta färgspelet tonar
bort i blekt röda och svagt gyllene reflexer, och själfva
tystnaden tycks växa ut till ett förnimbart väsen. Under
en olvonbuske med praktfullt röda bär lyser det blått,
djupt himmelsblått, och när jag ser efter, är det ett
försenadt exemplar af Lithospermum
purpureo-cceru-leum. Den blå blomman, Novalis’ älsklingsblomma,
romantikens symbol I Så blå som hon är ingen nordisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
