- Project Runeberg -  Fragment och miniatyrer /
166

(1904) [MARC] Author: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

där jag åt frukost, hade jag utsikt öfver den glimmande
glanskisen, där det unga Berlin svängde omkring på
stålsko. Plötsligt slogs dörren upp och in trädde, med
skridskorna påspända, en handfull ungdomar på 10—12
år. De siogo sig ned vid ett stort bord midt i salen
och beställde — toddy, stora, starka, rykande toddar,
på söndagsförmiddagen. Och de drucko sina toddar,
stilla och städade, utan hycklad värdighet, och utan en
tillstymmelse till tjufpojksglimt i ögat. De voro filistrar,
dessa toddydrickande pojkar, och de hade samma ögon,
det läsande barnets halfklokt uttryckslösa ögon, dessa
glänsande linser, bakom hvilka tomheten syntes i
tusenfaldig förstoring.

Sedan dess har jag ofta sett dem, dessa den stora
tomhetens buktiga fönsterglas. Jag har sett dem hos
en tvåårig gigerlkomiker och hos en polsk treåring,
som talar flytande tyska och polska och därjämte sjunger
en engelsk visa och en hebreisk psalm. Jag har sett
dessa barnaögon på gator och i gränder, i hem där
nöden är stamgäst och i hem där nöden aldrig satt
sin fot.

Och just i dag, då våren håller sitt intåg i skog
och mark, och mänsklighetens stora organism ett
ögonblick vill dra andan för att suga in dess fläktar och bli
frisk på nytt, ser jag åter dessa glasartade ögon
framför mig. Jag ser hela det myllrande laget af två, tre,
fyra, fem och tioåringar dra förbi mig, kloka och
världs-erfarna och med ögon, som tyda på ett lif utan drömmar,
utan aningar, utan färger...

Framför mig på mitt skrifbord ligger en lärd bok
af en fördomsfri man, som menar, att kulturen ofta för
oss tillbaka till nejder, där våra förfäder en gång
ströf-vade omkring som fria skogsmänniskor. Den moderna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:01:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lbfragment/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free