- Project Runeberg -  Fragment och miniatyrer /
208

(1904) [MARC] Author: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mössor fira sin gudstjänst; man hade en förnimmelse
af att denna menighet kände sig stå inför en gammal
Jehovah, som kunde se rakt igenom cylinderhattarna
och försmådde kristen servilism. Sådan är man med
alla förtjänster och fel — det vet du ju på förhand
Evige gud! Ingen förställning, intet syndabekännelseskoj!

Man fick vid detta tillfälle äfven en föreställning
om de judiska damernas blinda tro på gud. De sutto
däruppe på läktaren och betraktade med en älskvärd,
parfymdoftande likgiltighet, huru deras makar sökte
ordna sina mellanhafvanden med den evige. Det var
en sak, som påtagligen inte angick dem; gud är en
riddersman, han skall inte förskjuta oss, stod skrifvet i
allas anleten där uppe. När den judiske predikanten
talade så kärnfullt och vackert, att vi germaner inte
vågade se hvarandra i ansiktet, gick det ett leende öfver
den judiska damläktaren som sade: han gör sin sak bra!
Och när psalmernas mäktiga tonsvall forsade ut i
kristallklara flöden och jag höjde blicken, träffade den en
korpulent Fliegendeblätter-judinna, hvars uppsyn, stolt
af ögonblickets succés tycktes säga så mycket som: vet
hut brackor!

Men trots allt, det var en vacker, stämningsfull
fest. Dessa judiska predikanter med anleten som
vetenskapsmän och gester som bankirer, hur nobelt och sant
mänskligt ljöd icke deras tal! Hur egendomligt att höra
en predikant börja sin predikan med att tacka den evige
för att ingen arbetares lif spillts vid templets byggande
och sluta den med en bön om människokärlek och
folkens förbrödring! Hur vackert strålade icke
högtidskänslan ur dessa mörkblå barnaögon, som sedan sången
tystnat kastade skygga rådjursblickar mot
församlingen!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:01:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lbfragment/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free