Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
målaren Fidus. Det är ett egendomligt släkte, dessa
teosofer. De ha på sitt sätt utan att söka funnit
försoningen mellan de stora makterna
konsten-vetenskapen-religionen; för dem är den religiösa känslan det
intressantaste forskningsfältet inom psykologien, religionen med
dess tusentals myter är dem en aldrig sinande källa till
konstmotiv, oeh Kristus är för dem en modell, finare
och djupare än andra, men knappast mera.
Vi träda in i Fidus’ ateljé och stanna framför en
tafla med underskrift »Zu Gott»; ett öde landskap, hvaraf
man knappast skymtar mera än ett bråddjup och en
kal klippa, på hvars spets står ett barn, en naken gosse,
med armar och anlete lyfta mot höjden. Färgerna äro
lika matta som motivet är enkelt; men i hvarje linje,
hvarje muskelkontur, ligger en vek, nästan mystisk
innerlighet, som stämmer äfven en härdad ateist till
andakt. Rundt omkring ligga skisser och utkast; ett
Kristushufvud, som bär underskriften »Ich»,
människosonen med den blinda tron på sin mission och den
obevekliga fordran på allt och allas uppgående i honom;
Kristus och Satan på försökelsens berg, Kristus med den
etiska personlighetens själshöghet, misstro och
begränsning i blicken, Satan med geniets öppna, skeptiska, för
intet mänskligt eller omänskligt främmande uppsyn; den
förlorade sonen som en ängel, hvilken om natten med
öfver bröstet korslagda armar och sänkt hufvud sväfvar
öfver sin hembygds landskap, ett slättland med stilla,
mörka vatten, i hvilka stympade pilar spegla sina kronor.
I Fidus’ ateljé råder en diskret stillhet, och samtalet
bryter först lös, då man beträdt hr Evers’ skaldeboning.
Denne, som i formellt hänseende är en betydande talang
och hvars största sorg lär vara att ännu ej ha kunnat
rimma på Gottheit med annat än Flottheit, bringar sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
